varför kan inte djur tala...

förra natten var helt fruktansvärd. aldrig känt sådan smärta i ryggen så jag tror bestämt att en 100-åring håller på att ockupera min kropp. det här med kroppskontroll e inte heller riktigt min grej. igår skulle ja dra jeansen på mej i all sköns ro och så smäller jag hälen allt va de går i en träpall som av nån outgrundlig orsak står i vägen för mitt morgonpåklädande. WHY!? fick halta resten av dagen, o har nu en bula och ett rejält blåmärke på hälen. på hälen. fatta. suck.

så hälen och ryggontet är helt klara tecken på att den där hundraåringen är på krigstråk. men ryggontet va nog inge kul alls, som tur var gick det över till morgonen. men det är nog förtjänt lite tycka-synd-om iallafall. Medan det ännu inte var så farligt fick J googla mina åkommor för att jag skulle hållas lite lugnare. det lyckades. google är bra.

följande hundraåringsresultat är nån fjantig feber/stegring som jag mitt i allt kände av. men infektioner av olika slag hör väl oxå till ålderdomen, vare man vill det eller inte.

ajjo. rubriken va en sån där underbar kommentar av ett barn på spåran imorse. han räkna upp vilka byggnader vi åkte förbi och mitt i allt undrade han varför djur inte kan tala. ja varför kan dom inte det? och varför måste vi veta att dom söta citykaninerna ska bli lejonmat.